Romsdalseggen i norska fjällen bjuder på totalt 2000 höjdmeter och drygt en mil vandring. Vi tog med oss tvååringen och bärstolen Thule Sapling till en av Norges vackraste fjällturer.
Magiskt vackert med Trollväggen i fonden.
Hur stor skillnad är det egentligen på bärstol och bärstol…?
Vi har redan en bärstol hemma, en som vi valde för dess slimmade design, lätta vikt och stora packvolym. Den har följt med oss ut i vått och torrt i Jämtlandsfjällen och klarat det jobbet bra. Flera dygn med tält förra sommaren klarade den galant, då gick vi ungefär 6 kilometer per dag, en del uppför och en del nedför. Den som inte bar dottern i den fullpackade bärstolen hade en lika fullpackad 80-litersryggsäck. Men efter några vändor med 150 höjdmeter upp från Åre Kabinbanas bergsstation till Åreskutans topp och sedan hela långa vägen med 1000 höjdmeter och ett gäng kilometer ner till byn igen vet vi var i kroppen det klämmer och gör lite ont på den som bär. Så till norska fjällen och Romsdalseggen, som innebär 800 höjdmeter uppför och 1200 höjdmeter nerför och en dryg mil att gå, tar vi med oss en Thule Sapling bärstol.
Vid första jämförelsen inser vi att det inte skiljer alltför mycket i vikt, mindre än vi trodde – en positiv överraskning. Däremot tar Thule Sapling lite mer plats än vår andra stol. Thules generöst stoppade höft- och axelremmar behöver helt enkelt lite mer plats. För att ändå minimera Thulestolen knäpper vi höftremmarna och axelremmarna bakåt, runt packutrymmet, och genast blir den lite smidigare i bagaget.
Nöjd tvååring vill gå själv på topplatån.
Dottern har (öhum…typ) alltid gillat att sitta i bärstol, vi tror att det är för att hon kommer upp och kan titta på allt samtidigt som hon fortfarande kan röra sig – vifta med armar och ben, plocka och pillra med händerna. När det är dags för Romsdalseggen är hon superpepp och vill som vanligt komma upp i stolen innan vi är riktigt klara, det bådar gott.
Blå himmel innebär noll skugga ovanför trädgränsen och solskyddet åker snabbt på. Det har dottern vägrat på vår bärstol, men nu går det finfint. Stort plus till Thule. Och sambon hittar snabbt fästena för soltakets stroppar när jag säger att ”med Thule sitter fästena alltid där man liksom vill att de ska sitta”.
Vi kämpar på uppför timme efter timme, dottern vill gå ibland och så är det dags för mellanmål. Sedan… somnar hon i bärstolen och sover gott. Ett till plus till Thule, dottern är mycket kräsen med var hon sover. Vi klarar av de brantaste bitarna upp till toppen, lagom till topplatån vaknar dottern jättenöjd och vill gå själv igen fram till toppröset och lunch.
Alla tummar upp för bärstolen Thule Sapling.
Om något så gäller verkligen ”när du är på toppen har du hälften kvar” för Romsdalseggen – nu börjar det riktigt tuffa. När vi har klarat av den långa kammen väntar två väldigt branta kilometer nerför, på kort sträcka tar vi oss från 800 meter ner till havsnivå. Men snabbt går det inte, redan innan de omtalade trapporna gör det ont i bromsmusklerna i låren – och det blir bara värre. Till slut stånkar jag vid varje steg, för precis varenda steg lutar brant nerför, vikten i bärstolen skjuter förstås på lite extra och benen jobbar hårt för att bromsa. Däremot mår axlar, nyckelben och höfter fint, hela vägen ner till Åndalsnes – det är ett riktigt bra betyg till Thule Sapling efter 9 timmar på fjället.
Åsa som har testat bärstolen Thule Sapling jobbar med Åre Barnvagnars webb
